Åbyn

(Text Marianne Lundqvist)

Åbyn, byn som ligger där Hamrångeån rinner fram ner mot sjön Hamrångefjärden var redan vid medeltidens slut socknens ojämförligt största by. Den sträckte sig från Trödjerån i Hille socken i söder till Wij by bortom gamla kyrkogården i norr.

   Åbyns första riktiga bebyggelse var koncentrerad till ”Höjen” med ursprung från 1500-talet, men bybilden förändrades genom laga skifte då byn växte både väster och söderut. I byn har funnits både överstelöjtnantsboställe (en modell finns på Hamrånge hembygdsgård) och herrgård och Åbygatan blev under 1800-talets senare hälft något av ett dåtidens sockencentrum, där närheten till ån skapade förutsättningar för många verksamheter.

   Byn blev så småningom till orten Hamrångefjärden, som ligger intill sjön med samma namn.  Med jordbruk och en ständigt växande företagsamhet. Ett verkligt uppsving kom när ostkustbanan stod klar 1926 och fick företagandet att blomma upp ännu mer.

   Känslan av landsbygd finns fortfarande kvar, men orten har, som så många andra orter, fått känna av förändringens vindar. En efter en har verksamheter lagts ner – skola, järnvägsstation, butiker och kvarvarande företag finns idag inom jord-  skogsbruk och entreprenad liksom ett socialt arbetskooperativ, café och bensinstation med servicebutik.

   På Åbyn tillhörig mark finns fyra naturreservat; Sjugarna, Ormön, Åby urskog och Näset.

   Det som idag benämns som själva byn Åbyn är bebyggelsen längs ån från Wijvägen i Bergby samt Bergbyvägen från Näset till Norrsundsvägen.