Gåsholmarna

(Text Marianne Lundqvist)

Varje bonde behövde fisk till sin försörjning och långt innan Gustav Vasa lät förklara öarna utanför Axmarby som kungsöar hade bönderna i byn uppfört kojor eller små stugor på Gåsholmen, den största av Gåsholmarnas öar.

   Redan vid medeltidens slut hade fiskare från Gävle hittat hit för sitt sommarfiske, men först 1691 blev den första familjen bosatt på kronoskäret.

   Lots och- fiskarsläkten har under sekler som följt haft sina boplatser  på Gåsholma och stamfader tll ”Gåsholmasläkten” blev Hans Olsson, som flyttade hit under tidigt 1700-tal.

   Livet på Gåsholmarna var ingen lätt tillvaro och enbart fisket räckte inte som försörjning. Att även hålla kreatur var en nödvändighet, men då åkertegarna var få, blev det för många lång väg att gå med kreaturen. Under 1900-talet bidrog därför skogsarbete under vintern till försörjningen.

  

Havet var källan till försörjning men krävde också sin tribut. På julaftonsnatten 1910 drunknade barnmorskan Anna Wedin, när hon var på väg ut till en förlossning på Gåsholmarna. Hon är begravd på Österheds kyrkogård och på hennes gravsten står skrivet: ”Du deltog och hjälpte i nöden, för andra du själv gick i döden”.

   Den 13 oktober 1953 inträffade en stor tragedi på Gåsholmarna, när fiskaren Erik Ögren och hans fiskardräng Birger Åkerblom spolades överbord i hård nordostlig vind. Den gången blev det sjömansbegravning utanför Gåsholmarna. Varken båt eller kroppar återfanns, endast ruffen med klocka så småningom.

   Men även fartyg som inte skulle gå i Gåsholmarnas farvatten kom ibland för nära land, gick på grund och behövde undsättning. Medalj av ädlaste valör tilldelades Gåsholmarnas lotsar från den tyske Führern, när båten Peter med tysk flagg i november 1940 gick hårt på grund. Samtliga i besättningen kunde halas upp på skäret och sedan med lotsbåten tas i land.

  

I början av förra seklet bodde 130 personer på Gåsholmarna och fyra lotsfamiljer var stationerade här. Det fanns skola fram till 1945 och en liten butiksfilial under Konsum i Axmarby fram till 1968. Då lades även lotsverksamheten ner.

   Två yrkesfiskare finns fortfarande kvar och numera bor cirka 30 personer här permanent. Befolkningen får ett ordentligt uppsving under sommaren, när fritidsfolket kommer och hit hittar då också många besökare till det pittoreska sommarcaféet med fiskbutik intill.