Häckelsäng

(Text Marianne Lundqvist)

Jordeböckerna från 1541 ger sin historia om Häckelsängs utveckling, men historien om byn öster om Näset tog sin början långt dessförinnan. Vatten täckte själva dalen när 1000-talet gjorde sitt intåg, men längs segelledens stränder hade människor slagit sig ner långt tidigare. Det vittnar flera vikingagravar om.

   Med magi och vidskepelse är Häckelsängsringen förknippad. Den magiska ring som hittades på en nybruten väg en sommardag 1887 och som sägnen säger med sina eldstål kunde fördriva både sjukdomar och annat ont från den mäktigaste viking. Den magiska ringen finns idag på Länsmuseet i Gävle.

   Ännu flera hundra år efter 1000-talets början kunde fraktskutor ses segla långt upp i Häckelsängsdalen och det var vid den tiden som saltskutor enligt traditionen gick på grund vid höjden, som alltsedan dess kallas Salthammar.

 

Från början låg gårdarna i byn i solskifte längs en bygata, men skiftades ut när laga skifte – dåtidens strukturrationalisering inom jordbruket –  genomfördes  i  Hamrångebygden i slutet av 1800- och början av 1900-talet .

   I Häckelsäng finns en av landets bäst bevarade fiskefäbodar och troligt är, att eran med fäbodbruk tog sin början här redan under 1600- kanske till och med så tidigt som under 1500-talet. Sista sommaren med kor på vallen var 1949.

   Längs vägen ut till fäboden finns de platser, som hade sin speciella betydelse vid vandringen med kreaturen till fäboden, markerade. Fortfarande håller man traditionen vid liv, men idag är det får istället för kor som betar på vallen och varje år inbjuder byborna till allmän fäboddag med öppna stugor och fejs och med maträtter från förr på det dukade bordet.

 

På Heden fanns sedan århundraden tillbaka både torp och backstugor. Här bodde ”fördelstagare” de söner som inte ärvde någon gård, men ändå fick nyttja hemmanets mark, ta stängselvirke och byggnadsmaterial. Länge låg Heden lite vid sidan av och det var först i början av 1930-talet som Hedvägen byggdes över åkrarna mot centrala Bergby.

   När kolera och smittkoppor härjade under 1800-talets slut blev kommunerna av länsstyrelsen ålagda att uppföra epidemisjukhus. Hamrånges sjukstuga byggdes på ”Hea”, som man sa i folkmun. Den användes fram till 1920, därefter inrymdes bostäder i fastigheten och senare blev den samlingslokal för olika föreningar.

   Idag är det forna epidemisjukhuset totalrenoverat och ombyggt till ett Bed & Breakfast med hög standard. Invid ligger ett utegym som, liksom intilliggande elljusspår, drivs i regi av idrottsföreningen Norrham. Intill anläggningen når den 8 kilometer långa Kyrkstigen från Axmarby fram till kyrktrakten.

 

 På Heden byggdes också Hamrånges fattiggård, som det hette på den tiden. Anno 1900 stod det i inskriptionen på byggnaden i vitt, som då skulle ta hand om bygdens gamla, fattiga och lytta.

   ”Fattiggårn” revs dock en tid efter att det nya ålderdomshemmet i centrala Bergby togs i bruk 1968.

 

Två naturreservat finns inom byn. Hådells gammelskog bjuder ett unikt och varierat skogslandskap, där flyttblocket från inlandsisens dagar blivit gryt för både räv och grävling. Klapperstensfältet är täckt med 200-årig lava, i sänkor och på våtmarker susar ståtliga furor sedan århundraden tillbaka. De gamla torrträden lockar till sig tretåig hackspett och här trivs både tjäder, orre och järpe, liksom älg och rådjur.

   På en annan del av Häckelsängs marker, mot gränsen till Axmars ägor ligger Högmossens naturreservat. Med lika många tjärnar som året har dagar, värdefulla biotoper och ett rikt fågelliv.