Hagsta är i jämförelse med Axmarby, Axmarbruk, Bergby, Hamrångefjärden och Norrsundet ingen ort i egentlig mening, men byn utgör med vikingakrogen Hakke Gård/Rasta Hagsta infarten till Hamrångebygden från E4 och är därför ett viktigt riktmärke för Hamrångebygden.

Inte för inte är det en viking som hälsar välkommen till bygden vid Hagsta, för byn  är den enda av Hamrånges byar med egen bebyggelselegend förankrad i traditionsberättandet. I byns boplatssägen var Hagsta, som då hette Haga stad, befäst med både borg och egen vikingaflotta.

   In och ut genom Sörsundet, mellan hav och fjärd stävade ofta köpmansskepp till och från Haga stad. Haga stads människor var omåttligt förmögna och väl rustade till försvar. Stadens stenborg låg på höjden Nöttersvearna och där fanns vaktmän som vaktade både dag och natt så att inga fiender skulle nå Haga stad.

Sägen eller inte, men Hagsta är med största sannolikhet den äldsta byn i Hamrångebygden. Benämns alltid först av alla byar i alla äldre handlingar av riksbetydelse.  Och Nöttersvearna med sitt 150 meter breda och två kilometer långa hasselbestånd är ett unikt område. Så kraftfulla hasselbuskar som Nöttersvearna uppvisar, är svårt att hitta till och med i landets sydligare delar och forskning som gjorts pekar på att platsen verkligen var ett vikingasäte, där hasseln hade stor betydelse.

Laga skifte genomfördes omkring 1860, men redan dessförinnan byggdes de delade hemmanens gårdar upp utmed norra och södra Hagstavägen.

   Byn växte, bebyggelsen utvidgades och verksamheter blomstrade upp. Som Hagstaborna hade sinne för affärer fanns här både kopparslagare, skräddare, skomakeri, sömmerskor, strykerskor, smeder, slaktare, snickeriverkstad och bageri. I Torpar-Kersti hade byn till och med sin egen bydoktor och hon klarade att både töja senor och lägga leder till rätta.

Men i Hagsta var det inte bara enmansföretag som växte fram. Hit nådde även industrialismen och redan på 1850-talet sågades virke vid Öfvre sågen som gick på export. Nedre sågen, som revs under första världskriget, fick ge plats för en tjärfabrik och där tillverkades tjära ända in på 1950-talet.

   Byn hade både frikyrkor och skola – den första skolan byggdes redan 1879, men ersattes av en ny femtio år senare där undervisning pågick fram till 1959. Skolbyggnaden förvaltas sedan 1991 av Hamrånge Slöjdare, som där bedriver vävstuga, kurs- och mötesverksamhet och arrangerar utställningar och slöjdförsäljningar.

Hagsta var jordbruksbygd där det fanns gott om kor och hästar i nästan varje gård under 1900-talets första hälft. Idag betas åkrarna av hästar, övrig mark är utarrenderad och det finns inte längre något produktivt jordbruk kvar.