Kusön

(Text Marianne Lundqvist)

Kusön är Gästrikekustens största ö, räknar in en mil i omkrets och ingår sedan 1978 i Axmar naturreservat. Det ursprungliga namnet var Kungsön, då Gustav Vasa under sin tid som regent utsett ön till en av sina kronoöar. Därigenom kunde han ta in skatt från alla strömmingsfiskare på ön.

   De första människorna på Kusön var Gävlefiskare som sommartid skötte sitt fiske därifrån. Vid slutet av 1700-talet kom den första bofasta befolkningen, kolare ditplacerade av brukspatronen på Axmar.

 

 Fler sökte sig ut till ön, ett litet fiskeläge växte ram. Fisket blev den mest betydande näringen under decennier som följde, men med en kombination av jordbruk för självförsörjning och skogsarbete som bidrog till att höja dagsförtjänsten.

   Man levde med havet inpå och det blev ett liv, där människor svetsades samman för att klara vardagen. Arrendet till bruket utgjordes till stor del av saltströmming och strömmingen saltades i stora kar, som kusöborna själva tillverkade. De byggde själva sina skötbåtar och tillverkade redskapen för hand. Det blev ett liv, där människor svetsades samman för att klara vardagen

  

Kusön hade egen skola och under 30-talet hade ett tiotal familjer sin försörjning på ön. Men en efter en lämnade de Kusön och 1962 flyttade de sista bofasta iland.  

   Ingen ägare är noterad i jordeboken, men under 1900-talet hävdade Bergvik & Ala äganderätten.  Idag ägs Kusön av Naturvårdsverket, undantaget själva fiskeläget som är samfälld mark i en gemensamhetsanläggning. Husen i det intakt bevarade fiskeläget är privatägda.