Invid Skärjåns stränder växte Axmarböndernas skogar täta, men bergmästare Claes Depkens besök i Axmar den 27 augusti 1670 skulle komma att radikalt förändra den bilden.  För här gav närhet till havet och skog för kolning de rätta förutsättningarna för järnframställning i större skala och till priset av 600 koppardaler, 12 tunnor spanskt salt och vissa förbehåll gentemot Axmarbönderna stod nu 3000 tunnland god skogsmark till hans förfogande. Snart fanns både masugn, hammare och härdar på plats, järnbruken och därmed industrialiseringen i Hamrångebygden hade tagit sin början.

Det blev en järnbruksera, som skulle vara under flera sekler och därmed har sin egen historia. Som dock abrupt hade kunnat få ett slut vid rysshärjningarna 1721, då nästan hela bruket raserades. Endast övre hammaren med dess byggnader kunder räddas. Men Brita Behm, även kallad Järn-Brita, som då var brukspatron, såg till att bruket byggdes upp igen och redan fyra år senare var hanteringen åter igång.

   När den nye bruksherren David Schinkel tog över bruket 1777 lät han omgående bygga om både masugn och nedre hammare. Anlade därtill både knipp- och spikhammare. 1861 byggdes ett nytt järnbruk upp i Axmarbruk och ståtliga byggnader uppfördes av brukspatronerna. Samma år fick bruket ett eget slott omgärdat av en vacker slottspark i engelsk stil och invid ett orangeri växte en slottsträdgård fram. Skola och nya arbetarbostäder byggdes och under ett halvsekel hade Axmarbruk en verklig storhetstid.

   Det nya järnbruket byggdes nära hamnen och bestod av rostugn, masugn, fem lancashirehärdare med mumblingshammare och valsverk och per dygn tillverkades 8,6 ton tackjärn. Ett arbete som krävde sina män för här fick de arbeta i tretimmarsskift och var sedan lediga i tre timmar. Likadant dygnet runt. Allt järn som inte användes i de egna smedjorna gick på export från hamnen och det lär till och med i Kina finnas åtskilliga mil järnvägsräls som tillverkats av järnet från Axmars bruk. 1927 var dock järnbruksepoken över och hyttan i Axmarbruk stängdes för gott. Under andra världskriget togs visserligen byggnaderna än en gång i bruk, nu som tjärfabrik och hyttan, där tappning av slagg och tackjärn en gång skedde, fick ge plats för stora tjärkar. Slottet, som efter järnbruksepoken fått förfalla alltmer användes i januari 1945 som flyktingläger för baltiska flyktingar och vid krigsslutet internerades personal från den tyska legationen i slottet under några sommarmånader.

Därefter kom Axmarbruk att avfolkas alltmer. Skolan revs 1958, förvaltarbyggnaden ett år senare och 1970 gick slottet samma öde till mötes. Den en gång så starka bruksorten föll i Törnrosasömn.

   Och kanske skulle det fortfarande varit så, om inte en krögare vid namn Claes Hartwig kommit hit med en idé och vision att skapa en exklusiv havskrog i det gamla magasinet vid hamnen. Fiskekrogen, som öppnades 1998 blev en verkligt lyckosam satsning, och början till en verklig nyrenässans för Axmarbruk. Krogen har över 50 000 besökare varje år och erbjuder även husbils- och husvagnsparkering.

   Efter år som följt har den positiva utvecklingen gått i allt snabbare takt framförallt genom ett genuint och omfattande arbete av eldsjälar i Föreningen Hyttan, som bildades i slutet av 1980-talet för att bevara ortens karaktär och historiska värde. Med klarsynt strategi har de fortsatt med arbetet att vidareutveckla Axmarbruks potential som turistmål.

   2008 köpte föreningen de centrala delarna av Axmarbruk med hytta, brukspark och hamnområde av dåvarande ägaren Bergvik & Ala AB och tre år senare bildades Axmar kulturreservat (det första i Gästrikland) , som därmed säkerställde fortsatta satsningar och underhåll.

   Om än slottet inte längre finns kvar, så är slottsparken idag pietetsfullt restaurerad. Handikappvänliga gångar har anlagts och det välbevarade lusthuset förstärker den vackra miljön. Av trädgårdsmästarens hus med orangeri har blivit ett pittoreskt brukscafé, där hembakta delikatesser, smörgåsar och lättare luncher serveras. Sommartid arrangeras lördagsmarknader som avslutas med en bruksdag fylld av olika inslag.  Omgivningen kan njutas till cykel eller till fots, det anordnas guidningar och i Hyttan, som restaurerades i början av 1970-talet, hålls både teaterföreställningar, konserter och julmarknad. Axmar Bruksbod driver Bed & Breakfast och i butiken säljs egentillverkade produkter. Invid gästhamnen ligger  Galleri Bläckhornet, som årligen visar och försäljer både konst och konsthantverk av hög klass.