Hamrångebygdens historia

Hamrångebygden är en kulturbygd med historia från 600-talet.

Men till och med tidigare än så har det hittats spår av människor i bygden, i form av gravrösen ända från bronsåldern (1800 f.Kr. till 500 f.Kr). Från järnåldern (ca 500 f.Kr. till 1050 e.Kr) finns gravar och en s.k. storhög finns i Axmar.

Hamrånge var tidigare en socken, vars historia sträcker sig från medeltiden (som i Sverige räknas från 1050 till tidigt 1500-tal), med flera orter och byar, som var och en på sitt specifika sätt satt sin prägel på bygden.

Här blandas odlingsbygd med vidsträckt skogsbygd. Odlingsbygden ligger framför allt vid sjöar, åar och längs kusten, men det finns även ett antal byar på skogen. Jordbruk och fiske har historiskt sett varit två huvudnäringar i bygden. Det återspeglas i landskapet som fortfarande präglas av åkrar, odlingsmark och fiskelägen.

Något som också minner om bygdens rika historia är förstås järnbruken. De största var Vifors och Axmar bruk, med anor från 1600-talet. Axmar bruk är idag ett populärt besöksmål, där hyttan och flera andra byggnader finns kvar.

Hamrånge socken var en del av Järnriket Gästrikland, ett område präglat av järnhantering som sträcker sig 2000 år bakåt i tiden.

Hamrångebygden drabbades svårt när ryssarna drog fram
längs Norrlandskusten 1721. Då pågick det stora nordiska kriget, med Karl XII i spetsen för Sveriges trupper. Men med Sveriges armé kraftigt försvagad lyckades ryssarna bränna och skövla flertalet av gårdarna i Hamrångebygden. I Axmarby blev bara ett hus kvar efter ryssarnas härjningar. Det sägs att elden inte tog sig för att huset var nybyggt. Stugan finns fortfarande kvar i nere vid hamnen i Axmarby.

Sedan 1971 är Hamrånge inte längre en socken, utan en del
av Gävle kommun.

Läs gärna mer om Hamrångebygdens spännande historia. Du hittar länkarna i menyn eller här intill.

Text Aja Axlund