Hamrångebygdens historia
Kusön
Kusön är en av få öar i Gästrikland, som haft bofast befolkning under århundraden. I början av 1900-talet var alla husen bebodda och här fanns till och med en skola med som mest 20-talet barn, men 1968 flyttade den sista bofasta från ön.
Kusön är Gästrikekustens största ö, räknar in en mil i omkrets och ingår sedan 1978 i Axmar naturreservat. Det ursprungliga namnet var Kungsön, då Gustav Vasa under sin tid som regent utsett ön till en av sina kronoöar. Därigenom kunde han ta in skatt från alla strömmingsfiskare på ön.
De första människorna på Kusön var Gävlefiskare som sommartid skötte sitt fiske därifrån. Vid slutet av 1700-talet kom den första bofasta befolkningen, kolare ditplacerade av brukspatronen på Axmar bruk.
Fler sökte sig ut till ön, ett litet fiskeläge växte ram. Fisket blev den mest betydande näringen under decennier som följde, men med en kombination av jordbruk för självförsörjning och skogsarbete som bidrog till att höja dagsförtjänsten.
Man levde med havet inpå och det blev ett liv, där människor svetsades samman för att klara vardagen. Arrendet till Axmar bruk utgjordes till stor del av saltströmming och strömmingen saltades i stora kar, som kusöborna själva tillverkade. De byggde själva sina skötbåtar och tillverkade redskapen för hand.
Kusön hade egen skola och under 1930-talet hade ett tiotal familjer sin försörjning på ön. Men en efter en lämnade de Kusön och 1968 flyttade de sista bofasta iland.
