Hamrångebygdens historia

Norrsundet

Innan industrierna anlades, under andra hälften av 1800-talet, var Norrsundet en ganska blygsam lastningsplats, med väldigt lite bebyggelse.

Havshamnen hade använts redan vid utskeppning av järn under järnbrukens storhetstid, men någon bebyggelse att tala om fanns då inte. Här låg i stället Totra bys fäbodar och Dömansskär var sommarviste för fiskare från Rån som kom dit för betet till sina får.

Men en stormfällning 1867 skulle för långt mer än ett sekel framåt förändra bilden av Norrsundet. För när stormen var över förslog inte böndernas lilla vattensåg vid första strömmen långt, inte heller övriga små sågar i bygden. Fram som sågverksbyggare klev grosshandlare J.A. Åsbrink och inspektor J.F. Bengtsson från Gävle och hösten 1868 började en ram i den nya sågen tugga vindfälld hamrångeskog.

Det blev början till industriorten Norrsundet som skulle växa till en betydelsefull del för hela Hamrångebygden. Här kom inte bara de som bosatte sig på orten utan även andra hamrångebor att få en tryggad sysselsättning.

För bara 12 år senare utreddes förutsättningarna för ett helt nytt sågverk och 1891 påbörjades bygget. Verksamheten utvidgades i rask takt och i början av 1900-talet var arbetsstyrkan uppe i 605 man. Det högsta antalet anställda i sågverkets historia.

Arbetarbostäder byggdes och industrin lockade till sig folk. Vid sekelskiftet fanns 1 000 bofasta norrsundsbor och förvaltare Wettergren hade uppfört den ståtliga ”Villan” med 24 rum, burspråk och fransk balkong. Villan står kvar än idag, om än med förändrat utseende och förvaltarbostaden inhyste under flera år Rockskolan, ett musikens hus över generationerna.

Som maskinhus till sågverket uppfördes den byggnad som gavs namnet Kastellet, som efter ombyggnation runt 1900 fick ett borgliknande utseende. I stark kontrast med övrig bebyggelse kom den att utgöra ett landmärke utöver det vanliga för sjöfarande, som skulle angöra den inre hamnen. Kastellet har haft skiftande användningsområden genom åren, bl.a. som industrimuseum.

Som det anstår ett brukssamhälle av rang så skulle här också finnas en musikkår och Norrsundets musikkår bildades 1891. Musikkåren spelar vidare men numera som sextett.

Men om sågverket växte i betydelse så hade styrelsen för Kopparbergs & Hofors Sågverks AB betydligt större planer än så för Norrsundet. Här ville man också uppföra en sulfatfabrik för tillverkning av pappersmassa. 1923 påbörjades arbetena och i april 1925 kunde produktionen påbörjas vid Norrsundets sulfatfabrik. Ytterligare 263 man hade fått arbete i det framväxande industrisamhället.

Flerfamiljshus byggdes för anställda vid massaindustrin och sågverket och Rö’kåkarna, bland de första som uppfördes, blev något av en symbol för Norrsundets industribostäder.

Produktionen ökade och i början av 1960-talet arbetade närmare 600 personer i massafabriken. Här, på ”Verket”, i anslutning till industrin, bodde de med sina familjer och hela samhället var industrins angelägenhet. Allt från vägar till gräsmattor, parker och lekplatser. Och det byggdes inte bara flerfamiljshus, industrin gynnade även på olika sätt byggandet av egnahem. Så skapades det första bostadsområdet Stormar’n och på 1950-talet följde Bergbacka.

Flerfamiljshus uppfördes även från 1960-talet och framåt i Norrsundets centrala delar, i Stiftelsen Hamrångehus regi. Hällskär/Epa är ett annat bostadsområde och på Lindön invid sjön Hamrångefjärden ligger både fastboende- och fritidsbebyggelse.

Skolor behövdes och den första, Norra skolan, byggdes 1894. Tre år senare stod Ådala skola klar och när samhället växte ytterligare efter massaindustrins tillkomst byggdes Centralskolan 1933.

Under decennier som följde gjordes rationaliseringar både inom massaindustrin och vid sågverket och antalet anställda sjönk. Flerfamiljshusen på Verket tömdes och revs ett efter ett. När några av sågverkets arbetarbostäder skulle rivas fick brandkår från Bergby och Norrsundet uppdraget att i stället bränna fastigheterna.

Men lördagen den 29 augusti 1992 blev inte den dag då bara hyreshusen brändes utan kom dessvärre att bli en dag som på ett förödande sätt skulle gå till historien för Norrsundets sågverk. För något gick fruktansvärt fel, elden spred sig till sågverket och åsamkade skador för 55 miljoner, när färdigvarulager och två virkesmagasin brann upp. Dessbättre klarade sig all produktionsutrustning och produktionen kunde återupptas igen.

De tre skolorna ersattes 1979 av en ny låg- och mellanstadieskola. Norra skolan och Centralskolan revs, Ådala skola blev Norrsundets Arbetarmuseum med bl.a. olika interiörer från 1900 fram till 1960-tal. Idag bedrivs förskoleverksamhet i Norrsundet, medan all övrig skolverksamhet är koncentrerad till Bergby Centralskola.

Rödbohar’n var redan under 1700-talet utlastningsplats för järnbrukens produkter, men i slutet av 1800-talet, när sågverket i Norrsundet var etablerat, började bostadshus byggas på platsen, som då blev något av ett centrum. Här fanns både affär, café, matservering och bageri, det fanns telefonväxel och allmän tvättsuga och här bodde också barnmorskan.

På Rödbohar’n hittar vi sedan 1970-talet Hamrångebygdens största småbåtshamn. Tio år senare blev den även gästhamn, där intilliggande Skepparkåken fungerar som servicehus och klubbhus för Norrsundets Motorbåtsklubb.

På bolagets mark tilläts ingen etablering av privata aktörer. I stället växte verksamhet efter verksamhet, butik efter butik, fram på Kvistholmen. ”Kåkstaden” blev ett faktum med dåtidens serviceutbud och så Konsum förstås.

Över trettio olika affärsverksamheter har haft sin plats på Kvistholmen genom åren. Kåkstadskaraktären finns fortfarande kvar, men affärsfastigheterna har blivit privatbostäder.

På Kvistholmen byggdes också Norrsundets Folkets Hus och i slutet av 1950-talet dansrotundan Fyren, som hade sin storhetstid gott och väl under ett decennium. 1976 brann Folkets Hus-byggnaden ner, men byggdes upp igen och är idag ett kulturcentrum i ABF-regi.

Dödmansskär utanför Norrsundetkusten var länge fiskeplats och sommarviste för bönder från Rån. Efter industrins etablering fick de inte längre vara kvar utan flyttade i stället med sina djur till Saltharsfjärden, som då var avskilt från övriga Norrsundet. 1934 byggdes farbar väg mellan platserna och Saltharsfjärden utvecklades till ett fiskeläge som fortfarande finns kvar och inte bara kommer att fortleva, utan också bli ett nav i Hamrångebygdens turistnäring.

För naturskönt längst ut på udden med vy över Saltharsfjärden och horisonten har nu tredje generationen fiskare i Bergmans släkt, kusinerna Magnus, Dennis och Lars-Göran byggt ett helt nytt rökeri, butik och restaurangen Bergmans Fisk.

Bruksanda och arbetarkultur växte sig stark i Norrsundet och manifesterades än mer, när Norrsundets Arbetarteaterförening bildades 1980. Den första uppsättningen blev ”De bröto bygd” efter boken med samma namn, skriven av hamrångeförfattaren Per Wikberg. Den följdes av flera och därefter av många, många andra teaterföreställningar och revyer under år som följde. Föreningen är fortfarande verksam och bjuder sin publik på underhållning i olika varianter.

Men som så många andra orter skulle även Norrsundet drabbas av industrinedläggningar. Massaindustrin kom först, fabriken stängdes för gott 2008 och fyra år senare, 2012 var det sågverkets tur. Dråpslag för ett industrisamhälle och även om en del etableringar skett och sker på industriområdet sedan dess, så är det långt ifrån det antal arbetstillfällen som fanns, när massaindustri och sågverk var verksamt.

Serviceutbudet i Norrsundet består idag av Coop-butik, några restauranger, second-handbutik, frisör, officiell gästhamn och Saltharsfjärdens fiskeläge. För idrottsplatsen Lindövallen med fotbollsinriktning ansvarar Norrsundets IF.

Text Marianne Lundqvist

LÄS MER OM NORRSUNDET