Hamrångebygdens historia
Katrineholm
Kronoallmänning med bonderättigheter fram till 1775. Så var ursprunget till den by som är den första man möter när man kommer Hamrångebygden söderifrån längs ”gamla E4:an”, väg 583.
På Sältdala allmänning, som det då hette, bedrev byarna Sjökalla, Hagsta, Berg och Åbyn fäbodbruk, men när kronan 1775 överförde allmänningen som rekognitionsskog till Axmar bruk (bruken gavs därigenom rätten till den växande skogen för kolning) tvingades bönderna från sina fäbodar.
Ägorätten till slåtterängarna kvarstod dock, liksom fiskerätt och rätten att utta virke för stängsel och lador. Utom för Bergs by vars ägorätt utplånades av Axmar bruk. Men uppgörelsen var ett omständligt förfaringssätt för bruket och i slutet av 1800-talet avsattes en del av allmänningen till byarna Sjökalla, Hagsta och Åbyn.
I slutet av 1700-talet uppfördes en mindre herrgårdsbyggnad med statarbostäder och skvaltsåg för husbehovssågning, men då ägaren fick avslag på sin ansökan om att bygga upp ett järnmanufakturverk intill strömmen från sjön Gocksen lämnade han Katrineholm med sin familj. Herrgårdsbyggnaden flyttades så småningom till Vifors.
Licens CC-BY-SA
Under 1800-talets senare hälft delades byn upp i fem brukningsdelar som arrendetorp och byn fick egen skola. Gårdarna friköptes så småningom och drevs som jordbruk med djurhållning och potatisodling.
Byn hade sin egen skola och alldeles invid vägen låg ett litet kafé, som var berömt vida omkring för sin goda sockerkaka.
Potatisodlingarna, småbruken, skolan och kaféet finns inte längre kvar. Idag är det bostadsbebyggelse och hästgårdar som präglar Katrineholm.
Text Marianne Lundqvist
